En småbarnsmammas kaos med arbete, dagis och en massa kärlek.

När ska man lära sig?

Ibland blir jag trött på mig själv.
Minsta lilla grej som går “åt rätt håll” så bygger jag upp den största, mest skimrande rosa idyll-bild om hur det ska bli. Jag nästan räknat med att “nu, nu kommer det att bli så himla bra! Det kommer lösa sig, allting.”
Men det gör det ju inte. Naturligtvis. För jag förväntar mig så pass mycket, av människor som inte har möjligheten att göra så att det blir så. Naturligtvis.
Det irriterar mig att Jag, som gått på samma nit flertalet gånger dessa år, inte lär mig?.

Det sägs en sak, men när den dagen kommer, så får jag inte ens en förklaring till varför det inte blir av. Men senare, så får jag höra/läsa att det var Därför det inte blev av.

Ärlighet, någon? Förtjänar jag inte ens ärlighet? När jag verkligen BER om hjälp för en gångs skull, men det får jag inte. Nej, det jag får, är en lögn uppkastad i ansiktet.

Jag gillar det inte. Jag gillar det inte alls.

Och vet ni vad? Det finns ingenting jag kan göra, för det skulle drabba fler än mig.

Det är uppenbarligen bara att acceptera.

Kommentarer till: "När ska man lära sig?" (3)

  1. Lilla söta Marie <3
    Du skriver så bra. Detta är vad livet handlar om. Man kliver ner i en djupgrop som man sen måste klättra uppför för att när man precis når kanten så trampar någon en på handen och man faller ner igen.
    Tro på dig själv, det är bara du som kan lösa "dina" problem men lugn det finns en ljus och klar framtid. Misströsta inte.
    Lämna folket som inte kan hjälpa dig FAST du gjort allt för dom. Du får ett lättare och mycket trevligare liv.
    Kramizz moster

  2. Du har nog rätt =) Ja just nu kör vi på skicka in på rummet och förklara vad hon har gjort fel. sen får hon vara där en viss tid beroende på vad hon har gjort och sen komma ut när hon själv känner för de och säga förlåt! Det där med spottandet verkar vi ha löst nu, jag valde att göra nå roligt av de eftersom hon gjorde de när hon blev arg, så vi tog på oss skorna och gick ut och sen fick hon titta på när mamma gjorde lika dant och sen skrattade vi och jag frågade om hon tyckte de va kul och sen dess har de upphört =)

  3. What’s up pussycat?

Lämna en kommentar

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

You are commenting using your Twitter account. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

You are commenting using your Facebook account. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.